Tisdag 7/5

Bara för att ni undrar ska jag tala om att jag idag sov till kvart i sju. Snällt va!?

Idag har det för första gången i år varit sommarvärme på riktigt och detta till ära hade jag ett par tunna, härliga linnebyxor och t-shirt på mig, jag till och med satt en stund utan strumpor på trallen. Om detta är en försmak på vad sommaren har att bjuda på så förstår jag varför alla längtar dit, detta är ju fullkomligt underbart!

Mamma och jag fick gå till Öppet hus själva idag trots att det är tisdag för Ebba skulle på besök i förskoleklassen (inget spännande alls!!!) på förmiddagen. Allt förflöt som vanligt, inget utöver det vanliga hände, förutom att jag övade på att stå själv några gånger. Jag börjar verkligen få grepp om ståendet nu och har fått mera stuns i benen än tidigare. Jag viker inte längre benen och faller handlöst när jag vill sluta stå eller blir trött utan istället böjer jag sakta knäna tills jag sitter ner, antingen på huk, knä eller rumpan. Jag provar mina nyfunna vingar allt oftare och jag tycker att det är så roligt. Kom gärna och inspektera mina nya färdigheter, jag visar stolt för alla som vill se!

Eftersom vädret var så vackert spenderade vi hela eftermiddagen utomhus, jag medtadels lekandes under ett parasoll på trallen men även en stund ryckandes i gräset (om man flyttar mig runt på gräsmattan kanske man kan använda mig som gräsklippare, hihi!?). Efter fikat ville tjejerna gå till vår lekpark en sväng så det gjorde vi. En stund tyckte jag det var roligt, speciellt att gräva i sanden och att gunga högt, men det blev en ganska kort visit för sedan började jag kinka och bli trött och gnällig och då var det lika bra att gå hem. Mamma kände redan då att det var något som inte stämde med mig, jag brukar inte alls bete mig på det viset vid den tiden på dagen och mycket riktigt, när vi kom hem hade jag feber som snabbt steg och jag blev skrikigare och ledsnare ju längre kvällen gick. Stackars mig, jag var verkligen ynklig och visste varken ut eller in och det blev många timmars kamp i soffan mellan mig och mamma innan jag till slut somnade för natten och sedan vågade hon knappt andas resten av kvällen av rädsla för att väcka mig. Nu hoppas vi att detta är en av de snabba febertoppar som jag haft förut, som försvinner under natten för imorgon vill jag inte må såhär! Så håll tummisarna nu!