Onsdag 29/5

Idag har jag varit på stan med mina vänner Isolde och Elli och Isoldes storebror Sebastian, och så våra tre tillhörande mammor såklart (annars tar vi oss ju inte så långt liksom, hihi). Mamma och jag hade en hel lista med grejer vi skulle köpa och de flesta lyckades vi hitta, det var bara myrdosor och Tovegummistövlar som vi inte hann med och det är ju inget vi inte kan köpa senare. Istället för att jäkta till de extra två affärerna prioriterade vi inte bara att sitta länge och mumsa på McDonalds utan därutöver även stoppa in en lyxig förmiddagsfika på Filbytergallerian (ja, vi blev faktiskt insläppta även fast vi inte hade personliga inbjudningskort – plötsligt händer det, haha!) – vilken härligt avslappnad och skrattig dag tillsammans med vänner, det måste vi göra om snart!

På kvällen hände en jättebamsemegastor grej, nämligen att jag STAPPLADE TVÅ STEG ALLDELES SJÄLV! Det var när mamma och jag var och lekte i Toves rum som jag helt plötsligt bestämde mig för att göra mig fri från mammas händer, stå några sekunder rakt upp och ner och fundera och sedan faktiskt ta två riktiga, äkta, helt godkända och välkalibrerade steg framåt innan jag stannade upp och sedan föll framåt, där mamma såklart tog emot. När mamma och Tove applåderat och visslat klart skyndade de sig att ropa på resten av familjen som kom som skott för att titta, men då var jag inte alls upplagd för fler konster utan ville bara vara hos mamma. Lite senare på kvällen visade jag dock min nya färdighet en gång till då pappa, mamma och jag övade i vardagsrummet så nu har han också sett det stora. Jag säger bara wow!

Då det var dags att sova fick jag för första gången Godnattvälling med fullkorn, återstår att se hur det fungerar! Sov gott alla fina, det ska jag göra, skönt drömmandes om stapplandets underbara konst! Snaaark – trippa, trippa, trippa – snaaark – strutta, strutta, strutta – snaaark – tassa, tassa, tassa…