Onsdag 8/5

Imorse var jag till mammas förtret tillbaka i mina gamla nya vanor och väckte mamma med buller och bång (eller i alla fall snack, glädjetjut och bus) redan 05.15 så då var det bara att börja sysselsätta mig. Denna uppgift angrep mamma med varierande entusiasm, men hon lyckades i alla fall uppehålla mig tillräckligt för att hon skulle få slumra/halvsova 40 minuter till, vilket ju ändå i sammanhanget måste räknas som en seger, hihi. Just det, nu ska jag passa på att berätta! Eftersom mamma inte är något stort fan av att sitta uppe och mata mig på natten utan hellre flyttar över mig till sin säng när det är flaskdags hade hon Luddesäkrat pappas sida av sängen inför hans bortavaro, så att jag inte skulle ramla ner när jag låg där. Det visade sig emellertid vara helt i onödan för mamma tog sig i kragen och matade mig i min säng (det tar ju bara tre minuter nu när det är halva flaskor) alla tre nätterna och där sov jag sedan vidare tills jag vaknade för morgonen! Där ser man - hejja mamma *klapp på axeln*! Pappa kanske borde resa lite oftare… hihi!

Jag var så gott som feberfri när jag vaknade, men jag har inte velat äta något annat än gröt och flaska idag heller (det var likadant igår). Jag klöks av maten och spottar ut trots att mamma gjort den nästan flytande, kanske känner jag mig tjock i halsen? Eller så smakar det otäckt för att jag har lite snor? Mamma hoppas i alla fall att det beror på nåt annat än att jag bara inte vill äta, för det är ju svårt att fajtas emot!

På förmiddagen gick mamma och jag en långpromenad tillsammans med Evelyn och Nova och sedan följde vi med hem till dem för lite lek och fika innan lunch och då hände något fräsigt: Jag stod själv i flera sekunder och medan jag balanserade böjde jag på knäna två gånger upp och ner utan att ramla (sedan föll jag handlöst, men vad spelar väl det för roll, hihi!?) – wow liksom!

Eftermiddagen flöt på i vanlig onsdagsordning, fast idag tyckte vi att det gick lite extra långsamt eftersom vi väntade på att pappa skulle komma hem från sin resa. Till slut blev dock klockan halv sex och han kom äntligen, som vi längtat! Efter maten blev det sedan naturligtvis lek och familjemys för hela slanten och det var då det inträffade, det vi väntat på: Jag knallade helt plötsligt iväg när mamma höll mig i händerna och sedan slutade jag inte gå förrän jag gått hela vägen från vardagsrummen till Toves rum och snabbare och snabbare gick det. Vilken känsla! Vilken frihet! Obeskrivbart, hihi!

Jag fortsatte träna på min nya färdighet hela kvällen och vid ett tillfälle när pappa och jag var ute och knallade skulle vi gå in och kolla vad tjejerna gjorde i Ebbas rum. Nu råkade det bara vara så att dörren var stängd och innan pappa hann knacka på hade jag redan stegat rätt in i den i full fart och lade följaktligen upp ett illtjut. Haha, nu börjar en helt ny resa (på stående fot skulle man kunna säga, om man var fyndig…), se upp i backen!

Inatt kommer jag säkert att sova gott efter alla bravader, det är ju inte varje dag man blir rörlig!

Och så ”Dagens Ludde”: Under ett obevakat ögonblick lyckades jag idag äventyra hela min dagboks framtid, och forntid också för den delen, då jag på något sätt lyckades med konststycket att vända mammas bildskärm upp och ner! Det tog mamma och pappa två timmar (!) att hitta sättet på vilket man tryckte tillbaka den i vanligt läge igen, haha, det går inte en dag utan att jag lär dem nåt nytt!