Ledorden för dagen har varit ”gå” och ”stå” och helst ska det ske helt utan mammas hjälp. Som ni förstår funkar det inte riktigt så mammafritt som jag vill, men snart är jag där, jag tänker inte ge mig, det ska gå! Ett, två, ett, två, stappla på! Hihi.
På kvällen när pappa och Tove cyklade iväg till fotbollsträningen fick jag sitta i min gåstol i köket medan mamma lagade middagen, eller försökte laga middagen kanske jag ska säga... Ni som varit hemma hos oss vet att vårt kök bara är marginellt bredare än en gåstol, det var typ precis att jag kunde vända runt, och inte längre än kanske tre meter. Inte det mest idealiska stället att rejsa omkring i orangea faran på, men vad brydde väl jag mig om det!? Jag for i bra fart fram och tillbaka, fram och tillbaka på den lilla ytan och ibland drog jag även ut en låda eller två så att det verkligen skulle bli hinderbana av det hela, jag är så påhittig! Det var bara för mamma att hoppa, veja, gira och ducka efter bästa förmåga de gånger hon hann med och de gånger hon missade fick hennes tår och smalben känna att de levde! Nu undrar ni ju såklart om det blev nån mat tillslut och det kan jag lugna er med att det blev, det var bara det att vägen dit var lite guppigare och mera smärtfylld än vad mamma hade önskat, hihi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar