Det stora på schemat idag var Toves klassträff som skulle gå av stapeln i Bränningebacken med grill och så brännbollen som vår familj var ansvariga för att styra upp. Regnet hängde i luften större delen av dagen och det var lite småruggigt när vi satt och åt korven, men sedan sprack det upp lite och under brännbollen var det svettigt värre av flera orsaker, hihi. Mamma var domare och stod och skrek och härsade ut poäng för ”bränd!”, ”ute!”, ”lyra!” osv. och det tog ju inte lång tid för mig som satt i vagnen bredvid att fatta att jag också kunde lägga mig i och vifta och vråla och då blev det verkligen domarcirkus, hihi, men herregud vad roligt vi hade! Mera brännboll åt folket! Eller det kanske finns andra roliga aktiviteter som inte kräver att man är så grymt många!? Förslag emottages tacksamt för såna här kickar vill jag gärna ha flera av, hihi!
Efter friluftsäventyret tog jag en snabb lur och sedan stod innelek på schemat resten av dagen, och helgen med för den delen eftersom det ju är söndag, hihi. Jag fortsatte att träna på att gå, både i gåstol och med mamma eller pappa. En ny favorit är att gå emellan mamma och pappa när de sitter mitt emot och nära varandra på golvet och håller i mig (nästan) hela tiden. Jag utvecklar snabbt min stabilitet och nu känns det som att antingen kommer jag att hålla på såhär hur länge som helst, eller så stapplar jag iväg själv inom kort. Spännande värre!
En sak som mina föräldrar tycker är mindre spännande är att vitrinskåpen i vardagsrummet från och med nu kommer att utsättas för lite hårdare prövningar än Ikea kanske hade tänkt från början, jag kör nämligen på dem med gåstolen i 400 pinn rakt in i glaset för att komma åt det som står därinne och det smäller rätt rejält kan jag meddela! Hur löser vi det? ”Nej” verkar inte finnas på kartan, inte ännu i alla fall, men ni kan vara säkra på att mamma och pappa inte kommer att ge upp den fajten, hihi! Jag hörde att de så länge pratade om att sätta fast en kudde fram på min gåstol, eller fästa en soffkudde på varje vitrinskåpsdörr med dubbelhäftande tejp (kommer inte se något skumt ut alls…) så att det kanske går att rädda glaset tills det där lilla braiga ordet sjunker in hos mig. Lycka till… Verkligen…
Och så bara för att det ska noteras till eftervärlden: Ikväll sprack tand nummer tre (den direkt till vänster om de andra två i underkäken) äntligen igenom. Det tar sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar