Idag har vi haft en mysig hemmadag jag, mamma och tjejerna där vi plockat och pulat med lite av varje men egentligen inte fått så mycket gjort, precis så som det ska vara när man har lov, hihi.
Idag skulle mamma ha skrivit och gnällt lite om maten, men eftersom hon gjorde det så bra och effektivt i söndagens inlägg behöver hon bara lägga till en sak hon glömde då så är ni alla med på banan sedan (alltså banan som i racer-banan, inte som i ätbar banan, tänkte det var bäst att nämna det med tanke på temat, hihi…). Det vi glömt, eller snarare struntat i, att nämna för att det är så lite och så fånigt, är att jag faktiskt har fått prova välling vid några tillfällen, men protesterat så vilt samtliga gånger att det nu får gå ett tag igen innan vi provar (för mamma är inte redo att ge upp!).
Första gången smakade jag en godnattvälling som jag fått av min kompis Isolde (som inte gillade den…), men till den hade vi inte rätt flasknapp, vällingen var för grov, så då trodde mamma och pappa att det var därför jag blev förbannad (vem skulle inte bli det liksom när man suger och suger men inget kommer för det sitter ett korn ivägen!? Hallå!?).
Dagen efter letade vi med ljus och lykta efter rätt typ av napp, men de var slut överallt så istället köpte pappa en annan typ av välling, en som är grövre än ersättningen men utan korn och till den hade vi nappar hemma. Full av hopp och tillförsikt tillredde mamma så en flaska på kvällen (tanken är att jag ska stå mig längre på välling än ersättning och sluta äta på natten…), men när pappa försökte ge mig den blev jag helt rabiat och skrek och skrek tills jag fick min vanliga, goda ersättning igen. Mamma och pappa tänkte att jag kanske var för trött…
Nästa kväll provade vi igen med samma resultat, fast då helt utan något att skylla på…
Nästföljande kväll fick jag välling och ersättning 50/50, men även det var för mycket vällingsmak för min del och jag ratade det fullständigt. Det är nog kanske tyvärr så illa att jag helt enkelt inte gillar smaken av vällingen, som ju är samma som gröten som jag så konsekvent spottar ut. Jag menar, varför göra det enkelt för mamma och pappa och gilla sådant som underlättar i vardagen!? Helt onödigt!
Mamma fick tipset att prova att späda ersättningen med pyttelite välling och sedan utöka sucessivt, det kanske vore nåt? Fast det är nog svårt så länge jag fortfarande äter ren ersättning som basföda på dagarna förstås… Nae, vällingen får helt enkelt vänta, eller helt utebli. Nu koncentrerar vi oss på att äta vanlig mat istället, som ju faktiskt är viktigare!
Klart slut(gnällt)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar