Min dag till ära fick jag en present av min fina familj, nämligen en Bumbo seat. För er oinvigda (vilket säkert är ganska många…) så är det en sorts helgjuten stol i skumplast som man som bebis kan sitta upprätt i så snart man själv orkar hålla uppe sitt huvud lite längre stunder. Bumbon är jättebra om man vill byta perspektiv och inte bara ligga på golvet, i babysittern eller bli runtburen. Jag som är så nyfiken kommer att älska den tror mamma och även fast jag inte kan använda den än på ett tag är det skönt att den finns här hemma för rätt vad det är så är det dags! Tack snälla familjen!
Jag fick även ett paket från farmor och farfar som Ebba hjälpte mig att öppna medan mamma lagade mat. Då vi lirkat bort allt fint snöre och papper plockade Ebba fram två jättefina och mjuka omlottbodies (jag gillar ju inte att dra saker över huvudet så det är helt perfekt!) och en tillhörande hjälmmössa som är perfekt nu på hösten när jag ligger i vagnen och myser medan höstvindarna sliter i suffletten utanför. Tack så mycket farfar och farmor, det var jättebra saker!
Dagens stora händelse utöver namnsdagen var Correnfotograferingen i Gamla Linköping som det var dags för idag. HERREGUD är en bra sammanfattning av den aktiviteten... För det första hade jag precis sjunkit in i min långa sömn när det var dags att ge oss iväg till fotografen och ni vet ju hur kul mamma tycker att det är att avbryta eller störa mig i den… När vi kom till fotografen sov jag fortfarande, men eftersom fotografen skulle ha oss att posera i de mest krumbuktande ställningar och jag inte skulle ha napp på kortet var sömnen snart ett minne blott och en arg och vrålhungrig Ludvig ett faktum. De får faktiskt skylla sig själva! Familjen och fotografen kämpade tappert på, men till slut insåg alla sina begränsningar och vi fick avbryta för mat och blöjbyte innan session två satte igång (vi hade sådan tur att det inte var någon kö efter oss så vi kunde ta upp två tider). Nu var jag vaken och tyckte till och med att hela spektaklet var lite intressant, men efter bara någon minuts poserande gjorde jag som jag nästan alltid gör efter att jag ätit: Kräktes ner allt i närheten, och just nu bestod ju närheten av hela familjen som stod så tätt tillsammans att alla tom pappa som gömde sig bakom oss andra fick sig en rejäl dusch. Så även mina fina kläder… Men, men, vad ska man göra liksom!? Jag kräktes ett par gånger till efter det och sedan gick det att ta kort igen och till slut, efter nästan en timma (när mina systrar fotades tog det max tio minuter säger mamma…), fick vi till ett kort som vi alla kunde känna oss nöjda med. HERREGUD, som sagt, hihi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar