Onsdag 24/10

Idag startade mamma och jag dagen med en 40-minuterspromenad efter att vi lämnat tjejerna. Med oss hade vi Evelyn och Nova, våra fina vänner. Promenaden slutade på en busshållsplats i Tokarp där vi tog bussen in till stan tillsammans med några andra mammor och barn som vi bestämt att vi skulle gå och fika tillsammans med – lite vardagsmys helt enkelt (men tyvärr inte helt gratis…)! Vi inveg fiket Babettes, ett supermysigt och barnvänligt ställe en bit från Hospitalstorget i stan som mamma aldrig förr hört talas om innan hon igår blev inbjuden till fikadaten. Det var jättetrevligt, vi var sex barn och så mammorna och en pappa – det måste vi göra igen, helt klart!

När vi skulle åka hem var jag minst sagt arg på busshållsplatsen, ingenting dög och mamma misstänkte blöjan, men vad gör man åt det liksom när man står ute i kalla höstvädret och bussen snart ska komma?! Inte mycket, inte mycket alls, man försöker bara hålla ställningarna och minimera hörselskadorna på omgivningen… En liten ljusglimt i misären var att mormor råkade gå förbi busshållplatsen just när vi stod där så att jag fick skrika lite åt henne också, hihi.

Om busshållplatsen var jobbig så var bussresan sju resor (fyndig mamma, hihi) värre! Jag gallskrek hela vägen hem och mamma svettades floder och tänkte hela tiden att ”nu blir vi snart avkastade och portade från Östgötatrafiken för all framtid!”. Mamma försökte med allt hon kunde, hon till och med bytte blöja på mig i vagnen i bussen, mitt på Malmslättsvägen i 50 km i timman men ingenting hjälpte. Herregud, det kändes som en halv evighet innan vi hämtat tjejerna och äntligen kunde komma hem och lugna oss, och vid det laget hade jag hunnit bli hungrig också av allt gastande så nu kunde mamma lätt lösa alla mina problem. Tror ni hon pustade ut när skriket ersattes med ett mysigt kluckande från mitt ätande?!

Hualien vilken pärs! Som tur var fortsatte resten av dagen på ett betydligt beskedligare sätt, på kvällen spenderade hela familjen till och med en timma i kyrkan för att tillsammans med prästen gå igenom detaljerna för mitt dop som ju är om ca en månad, och blir man inte lugn av det, ja då vet jag inte vad man behöver, hihi. När vi gick från kyrkan vid 18.15 somnade jag i vagnen och där ligger jag ännu och snusar (klockan är nu åtta!). Jag tar alltså min långa sömn på kvällen idag också, precis som i måndags, så mamma och pappa vet vad de har att vänta sig: En natt med en mycket vaken och leksugen Luddefis som inte alls tycker att det läge att sova, precis som natten mellan måndagen och tisdagen. Då var åtminstone pappa ledig på tisdagen så att han kunde ha mig lite på natten också, det är han inte imorgon så det blir mammas alldeles egna utmaning! Ladda, ladda!

PS: Idag till kyrkobesöket inveg jag min jättefina grå fleeceoverall som jag ärvt av mina syrror och den satt jättebra, var inte alls lika stor som mamma trott trots att det är storlek 68 i den. Härligt, nu håller jag mig varm och gó i vagnen vilket väder som än härjar utanför!

Nu funderar mamma på att väcka mig… Är det smart eller inte? Hmmm, alla dessa val…