Den sköna månadens intågande till trots har jag idag haft lite av en otursdag, jag har nämligen ådragit mig både en sticka i foten och näsblod. Med rörelse kommer skadorna, ajajajajaj! Mamma tog hand om näsblodet och pappa stickan och egentligen gjorde inget av det särskilt ont, det var mest det att jag blev rädd. Näsblodet smakade så illa i munnen och när mamma var tvungen att hålla fast mig när pappa petade stickan med nål och pincett blev jag närmast hysterisk, men det är väl inte så konstigt om man tänker efter!? Nu är det emellertid avslutat och ur världen och ingen är gladare för det än jag. Jo, kanske mamma förresten, hihi!
Hela morgonen, förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen spenderades i trädgården och resultatet blev en färdiguppställd pool och ett nästan färdigrensat trädgårdsland (jag orkade inte vara snäll riktigt hela vägen - nästa vecka kanske!? Hihi.).
När mamma och jag kom ut från lunchsömnen hade pappa börjat fylla poolen (det tar ju ett tag…) och ni kan ju tänka er hur jag reagerade på att finna världens största badkar mitt i min egen trädgård! Jag viftade, smackade, skrattade och visade på alla sätt jag kunde att jag ville bada, bada, BADA, inte stå bredvid och titta på som ett fån! Mina extrema försök till trots blev det inget badande, så antingen var det ingen som förstod mig eller så var det inte badklart, jag fick ingen riktig koll på vilket och efter ett tag spelade det ingen roll för då glömde jag bort poolen och koncentrerade mig på andra roliga saker istället. Det kommer säkert fler tillfällen att undersöka poolen!
En härlig utesoldag avslutades med en mysig grillkväll hemma hos bästa Frida och Fredrik i Skänninge, alltid lika trevligt! Ikväll var jag inte alls lika blyg inför Frida som jag var sist vi sågs, jag har ju blivit avsevärt lättare att ha att göra med på den fronten, och vi spenderade en lång stund på tu man hand ute i trädgården tillsammans medan mamma och pappa satt kvar och pratade med Fredrik i uterummet. Jag utnyttjade såklart situationen till fullo och övertalade Frida att gå och gå och gå med mig på gräset tills mina ben var som gelé och jag faktiskt självmant gav upp (that’s a first!)! Hon är så snäll min fina tant Frida! Tack för en jättetrevlig kväll familjen S, det hoppas jag vi kan göra om snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar