Första vändan ut i rusket var när vi som vanligt lämnade tjejerna 8.30. Sedan brukar ju mamma och jag ta en promenad för att slippa gå hem igen innan Öppet hus som börjar 9.30, men idag ville man verkligen inte vistas utomhus längre än nödvändigt så det blev att vi fick gå hem och pausa 35 minuter emellan, dyngsura och leriga – totalt ovärt!
Ut i regnet igen alltså 9.20, men denna gång med en så rolig destination att det inte bekom oss nämnvärt, det var mest surt att behöva krångla på sig alla kläder igen men det tycker ju jag aldrig är roligt (inte mamma heller för den delen, hon brukar alltid säga att nån i släkten begick ett kardinalfel som flyttade till norra halvklotet nån gång för längesedan, mamma är byggd för sol och värme, inte snöstorm och hagel *fniss*).
På Öppet hus demonstrerade jag hur väldigt stadig jag blivit i mina nackmuskler. Nästan hela sångstunden satt jag i mammas knä och höll huvudet på skaft utan att nicka till en enda gång – superduktig liten mej!
Så till dagens huvudnummer: BVC-besök (vilket innefattade ytterligare två av- och påklädningar, den sjätte och sjunde för dagen om man är nogräknad… suck!). Idag var det verkligen spännande eftersom det är en hel månad sedan vi tog längd och vikt senast (de gör så när man är helt perfekt, hihi). Jag väger nu 6150 g och stoltserar med hela 61,5 cm över havet och 39,5 cm i huvudomfång – klart godkänt men eftersom min viktkurva börjat plana ut lite föreslog Susanne att jag ska erbjudas mat även när jag själv inte visar att jag vill ha det och alltid från båda sidorna vid varje amning även om jag inte visar att jag vill ha mer när jag är färdig på ena sidan. Bli nu inte alarmerade, det är absolut ingen fara, det handlar mera om att mota Olle i grinden (vad nu han har med det här att göra?!).
Så långt allt bra. Nu till det bävriga: Det var vaccinationstajm idag och det var inte en spruta utan två jag skulle få, något varken mamma eller jag hade en aning om (det är väldigt nytt) förrän en annan mamma på Öppet hus talade om det för oss i morse! Tur vi började prata om det så att mamma hann förbereda sig mentalt, en spruta är ju illa nog liksom!
När det var dags för sprutorna hämtade Susanne en medhjälpare och så satte de sig på huk framför mig och pratade och gullade så att jag skrattade och så plötsligt: Smärta överallt! Fy så opedagogiskt, mamma höll på att dö, jag kommer aldrig kunna lita på en okänd vuxen igen! Kunde de inte bara gjort det de skulle liksom, utan att lura mig?! Usch! Och vad jag vrålade, ojojoj, där fick de i alla fall lite pay-back för att de var så dumma! Ont, ont, ont!
Avslutar med något betydligt roligare: I väntrummet på BVC satt jag och gosade med min Pingusnutte som jag fått av morbror Jocke och hans familj och rätt var det var såg mamma hur jag vindögt koncentrerat fokuserade blicken på en av de många lapparna som sticker ut från den och försökte fånga den med handen. Det såg verkligen kul ut, hihi! Efter en stund fick jag tag på en av Pingus vingar och stoppade den i munnen och provsultade. Det smakade helt OK för er som undrar, det har jag inte gjort för sista gången det är ett som är säkert, haha.
Nu ska vi gå och lägga oss och vi hoppas att jag inte reagerar alltför mycket på sprutorna utan får en lugn natt som vanligt – nassinassi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar