Trots mitt underbara humör gick mamma, jag och Ebba som vanligt på måndagar till vår syskonsång på Öppna förskolan och där hade jag lika roligt och var lika beskedlig och gullig som jag nästan alltid är då vi är där. Under själva sångstunden låg jag länge på täcket på golvet och viftade, jollrade och skrattade åt Ebba som hjälpte mig med alla rörelser. När det var min tur att spela på marimban blev alla fulla i skratt eftersom jag hellre ville stoppa pinnen i munnen än klinka med den på träbitarna, hihi. Lika mycket som Ebba kämpade för att jag skulle spela som man ska kämpade jag emot och ville äta pinnen, det såg säkert jättekul ut! En annan rolig grej jag gjorde var att sträcka upp händerna över huvudet flera gånger i just det ögonblick då vi sjöng ”Händerna över huvét”, det genererade också en del fniss, hehe.
På eftermiddagen innan vi hämtade Tove från skolan tog mamma, pappa, Ebba och jag en promenad runt Flygvapenmuseum (ja, alltså, vi gick inte runt själva museet, men vi som bor i Malmslätt kallar promenadstråket utanför för att vi går runt museet, hur skumt som helst men dock ett faktum!). Ebba tränade för första gången på att cykla utan stödhjul, pappa sprang som en galning efter och mamma och jag tog en soft promenad i solskenet, rättvis fördelning, eller hur!? Hihi.
Kvällen spenderade jag tjurandes, ömsom trött ömsom hungrig, för det mesta skrikandes, men det gick ändå, det fanns ju liksom inget alternativ… Imorgon är en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar