Lördag 8/9

Inatt hade jag en kinkig natt där jag bara ville äta hela tiden och aldrig riktigt komma till ro, men tyck inte synd om mig ett ögonblick för jag tog igen det genom att sova extra länge på förmiddagen istället – en av de många fördelarna med att vara bebis: Man får sova när, var och hur länge man vill utan att någon ifrågasätter det!

Just idag önskar jag dock att jag hade hållit mig vaken en stund på förmiddagen, jag fick nämligen finbesök av mammas kompis Sandra och hennes fina äldsta dotter och det är ju inte varje dag. De kom för att lukta på och hålla mig, men tji fick de för jag låg ju och grisade så skönt i min säng hela tiden – vilken värd jag är! Fast det kanske inte var helt dåligt ändå, för nu måste de ju komma tillbaka snart och det gillas ju, hihi. Hur som helst stannade de och pratade med mamma en stund och lämnade ett glänsande paket och en påse med fina kläder från lillebror i deras familj, som ligger cirka året före mig och behöver göra sig av med lite för att få plats med nytt i sin garderob. Snacka om att jag har tur! I min frånvaro öppnade Ebba paketet och däri fanns en superfin dress med body, byxor och strumpor samt en jättesöt och mjuk babyelefant som skallrar när man skakar på den. Tack så mycket fina ni, och nästa gång ni kommer lovar jag att vara vaken!

Oj, glömde nästan! Favoritsaken bland det Sandra och hennes flicka hade med sig var i mina ögon en underbar mobil med en blomma och en massa färgglada insekter som svävar under den, även den ett arv från lillebror i deras familj. När besöket gått hem tog mamma fram mobilen och visade mig den ordentligt och sedan låg jag länge och tittade fascinerat på de olika färgerna och vid några tillfällen sträckte jag också ut handen för att röra vid en av insekterna. Det såg mycket fokuserat och målmedvetet ut när gjorde det, kan det vara det? När börjar bebisar med sånt? Mamma får läsa lite om det, hon verkar ha glömt sedan sist… En spännande undersökningsstund var det iallafall!

Mitt i lekstunden med insekterna kom ett till besök, ett vi inte visste om men som var lika välkommet och trevligt i alla fall, det var nämligen mammas vän Frida som kom. Ni vet, hon som gifte sig när jag bara var tre dagar gammal och därmed fixade min kyrkdebut åt mig. Idag fick jag träffa Frida lite närmare; sist sov jag ju och hon hade lite annat att tänka på, hihi, men idag hade vi bara ögon för varandra. Vi myste en lång stund i soffan innan jag blev akut hungrig och var tvungen att hoppa tillbaka till mammas famn för lite påfyllning av energi. Det tar på krafterna att hålla hov!

Dagen avslutades genom att hela familjen tog en skön men blåsig långpromenad runt om i Malmslätt för att dela ut Toves kalasinbjudningar, hon fyller ju snart 8 år min fina storasyster och det ska ju naturligtvis firas! Jag låg snällt och lugnt i vagnen under hela promenaden (!) - vågar mamma kanske, möjligen, eventuellt tro att jag börjar vänja mig, måhända till och med tycka om vagnåkning?? Eller så var jag bara väldigt trött….