Tisdag 16/4

Nattens sömn var nog egentligen ganska sammanhängande men ändå orolig på något vis och det har märkts hela dagen att jag fortfarande inte är i fas med mig själv.

Vi gick som vanligt till Öppet hus på förmiddagen, men fick lov att gå hem redan kvart i elva då jag var så trött att jag knappt orkade hålla ögonen öppna. Redan på sångstunden kl tio började jag gno i ögonen och vara ledsen så mamma och jag gick därifrån innan den slutade och började med vårt fika istället. Mamma tänkte att lite frukt skulle få mig piggare, men det tricket fungerade inte idag, jag fortsatte att bara bli tröttare och tröttare så tillslut fick vi packa ihop oss och gå hem, något som inte föll i god jord hos Ebba som var som bäst inne i sin lek, men snäll som hon är följde hon i alla fall med oss utan större protester. Väl i vagnen somnade jag snabbt som ögat, men sov bara 20 minuter innan det var dags att vakna igen och då var jag ju inte på mitt bästa humör som ni förstår, jag som numera brukar sova i alla fall 45 minuter till en timma efter Öppet hus.

Utan att bli alltför långrandiga kan vi bara säga att dagen i mångt och mycket fortsatte i samma stil, alltså med mycket trötthet och alldeles för lite sömn. Tråkigt och ganska jobbigt för alla inblandade, inte minst för mig!

Trots ovanstående har dagen naturligtvis innehållit en hel del roligt också! För det första är det ju pappas namnsdag så tjejerna och jag ägnade såklart en del av eftermiddagen till att fixa lite extra mys till hans ära. När pappa kom hem från jobbet hade vi bakat kladdkaka och städat och dukat fint i solen ute på trallen på baksidan, vi hade till och med hittat årets för oss första blåsippor som vi ställt i en äggkopp på bordet. Najsigt värre – grattis på namnsdagen världens finaste pappa!

För det andra har jag hunnit med två skojiga premiärer:
1) Närkontakt-med-pinne-debuten då jag under promenaden idag fick en alldeles egen pinne att känna på där jag satt i vagnen, mycket spännande!

2) Första gången på studsmattan, något jag gillade men det faktum att mamma mår så fruktansvärt illa så fort det gungar lite (hallå, vad är meningen med en studsmatta liksom!?) förtog lite av det roliga. Jag tar nog med mig pappa som sällskap upp nästa gång så att jag kan få släppa loss lite mer, hihi!