Idag när mamma och jag lämnat tjejerna tog vi en lång och väldigt blåsig promenad i Tokarp (ja, vi vågade oss faktiskt över vägen utan eskort, och hem kom vi också, hihi!) medan vi väntade på att klockan skulle bli BVC-dags. Det hela blev lite av en nostalgitripp för mamma då vi gick förbi huset där gammelmormor bodde förut och där mamma spenderat mycket tid när hon var liten. Vi gick bland annat i backen mamma var så rädd att cykla nerför och upptäckte att det knappt är en höjning av marknivån, haha, och när vi gick mellan gammelmormors gamla hus och lekparken som mamma tyckte det var superlångt och läskigt att gå till när hon var liten tog det ca 15 sekunder, hihi. Märkligt hur saker verkar bli mindre när man blir större, hur hänger det ihop liksom!?
Väl framme på BVC konstaterades det att jag nu väger 9470 gram och är 72 cm lång, huvudomfång 44,5 cm. Jag följer mina kurvor perfekt och Susanne hade inget att tillägga, förutom att hon i samma andetag som hon sa att det är roligt när allt fungerar och att man inte ska leta efter problem uttryckte skepsis/besvikelse över att jag fortfarande äter ½ flaska ersättning på natten, för det b behöver jag ju absoluuuuut inte! ”Jag lägger ingen värdering i det, men… (som Dr Phil säger: Allt innan ”men” kan ni stryka, efter det kommer det folk egentligen menar!) ni skulle kunna ta bort det om ni la manken till!”. Detta räckte det inte att säga en gång utan det var tvunget att återkommas till inte mindre än tre gånger under det 15 minuter långa besöket! Och jo, så är det säkert också, men nu råkar det vara så att ingen av oss i familjen upplever min nattflaska som ett särskilt stort problem så vi väljer att lägga energin på andra saker! Jag lär mig nog också sova hela natten utan äta så småningom, det är mamma ganska säker på, herregud sluta tjata! Ghaaa!
Idag var det en sån där dag då det fullkomligt ekade i både kyl, frys och skafferi och när mamma och jag skulle åka och handla efter BVC fann vi, eller rättare sagt: Fann vi inte någon bilstol på min plats i bilen eftersom jag är mellan två stolar, dvs att pappa har tagit bort den ena men inte hunnit sätta i den andra, så vi fick snällt vänta med att åka till pappa kom hem och kunde åtgärda problemet.
Då hela familjen kommit hem och vi hade fredagsfikat tog det bara ett par minuter för min duktiga pill-och-fixar-pappa att sätta i min nya stol i framsätet och sedan bestämdes det lite hastigt och lustigt att hela familjen skulle ta en utflykt till Ikea för middag och efter det Maxi för handling (ibland måste man bara få fly vardagen, och Gud vad skönt det är då att vi bor i en Ikea-stad så vi kan äta billig middag ute närhelst vi önskar, hihi!).
Nu blir det mycket smått att berätta på rad här, hur ska vi lägga upp det tro?! Äh, vi staplar´t rakt upp och ner, enkelt är bäst:
1) Jag var helt fascinerad av utsikten från min nya stol, jag tyckte det var så roligt att jag till och med skrattade högt flera gånger under bilfärden då olika saker for förbi utanför mitt fönster. Bra uppgradering där pappa och mamma!
2) Förutom priset finns det en till bra grej med Ikeas restaurang, nämligen att de bjuder på en burk barnmat när en vuxen köper mat, vilket idag resulterade i att jag för första gången fick burk-lasagne och vet ni? Jag älskade det och svalde nästan hela burken med hull och hår, hihi! Skönt att veta att det fungerar med burkmat om man inte planerat i förväg att man ska äta borta. Det som var lite dåligt var att de inte sålde några som helst frukter som jag kunde få till efterrätt i restaurangen, menmen, man kan ju inte få allt, inte på en gång i alla fall!
3) Efter maten delade vi på oss för Tove och pappa behövde köpa fotbollsskor, något Ebba redan har och varken jag eller mamma lär behöva denna säsong, varför vi fortsatte till Maxi för att börja handla (tid och effektivitet är a och o, hihi!). Ebba skötte scannern, jag satt i varuvagnen och försökte klura ut varför inte flärpen med kedjan passade i hålet den såg ut att vara designad för och mamma sprang runt som en skållad råtta och plockade grejer från listan (i alla fall det hon hann plocka innan jag nappade åt mig och snabbt som ögat tuggade i mig halva listan, hehe). Förutom mat inhandlades även en fräsig solhatt till mig som jag hoppas verkligen kommer slitas ner till sista tråden i sommar (föga troligt, men hoppet är det sista som lämnar människan sägs det ju. Läste en grej på FB för ett tag sedan som är sorgligt men tyvärr sant: Den svenska sommaren är den bästa dagen på hela året”…..). Under min Maxiturné hann jag också fullkomligt demolera en banan över min jacka och jag lovar er att jag inte lämnade en kvadratcentimeter av tyget osmetat. Kladdigt värre, men mamma tyckte det var värt det för att förlänga friden lite och hinna handla färdigt innan jag ballade ur och ville hem, hihi.
Dagens sista notering får handla om mitt allra första blåmärke, vilket jag nu stolt bär vid min högra tinning. Ingen vet riktigt hur det kom dit, men det var efter en tupplur i min säng som mamma upptäckte den så antagligen har jag stångats lite för mycket med spjälorna! Hejkon bejkon, det är nog inte det sista!
